Alla i min årskurs åkte till ett slott som var känt för sina spöken. Jag trodde inte ett dyft på det, fast det gjorde min kompis rejält skärrad. "Kom! Jag vill fota väggarna", sade hon och ville få med mig in i en vacker sal bredvid då vi hade hamnat ensamma. "Eller nej förresten. Gråa jungfrun!" ångrade hon sig. "Äsh, det är ingen fara" skrattade jag och försvann runt hörnet. Där fann jag mig stå öga mot ögonhåla med ett skelett täckt av en grå mantel i nishen framför mig. Jag skrek. Och skrek. Och hoppade, flaxade med armarna och sprang därifrån som ett hysteriskt fjäderfä. Jag var inte rädd. Blev bara överaskad. Min vän följde mitt exempel och tillsammans rusade vi nerför stentrapporna och förbi en lärare som blev arg på oss. Folk hörde oss tydligen.

På bussärden hem blev vi förvarnade av busschaufören att toaletten kunde sluta fungera och att man då genast måste säga till längst fram. Gissa vem det var som fick gå längs allén av säten och proklamera de sorgliga nyheterna -_-. Det var egentligen inte mitt fel, vilket ingen fick veta, utan det var nån idiot som gick innan mig...  Och det var dock bara av ren dumhet som jag fick för mig att den hotande vattennivån skulle sjunka ifall jag spolade flera gånger. Det steg kan man säga.



Jag åkte till Stockholm under helgen och hälsade på släktingar (kalas)  vilka vissa av dem jag aldrig tidigare mött. (Lidingö). Alla var blonda och framgångsrika (vart fick jag mina gener ifån? XD) och en av de yngre kom nyss hem från att ha bestigit Mount Everest. Kände genast att kraven på mig ökade en aning. Och än en gång var det problem med en toalett...
Vil ni veta vem de tyckte jag såg ut som? Blondinbella =S
Maten var för fin för mig för att jag skulle våga äta så jag smög ut därifrån och fann en pizzeria runt hörnet. Ägaren tog förgivet att jag bara skulle ta med mig käket, men till hans förvåning satt jag där i deras fönster som den enda kunden den ljuva sommarkvällen medans ungdommar uppklädda inväntade en blänkande svart bil som skulle föra dem till deras bal. Jag var askungen.
Precis när jag kom ut därifrån blåste min kjol upp totalt. Och det fortsatte den att göra under resten av vistelsen. Pinsamt värre, men det är en stor stad så jag kommer nog knappast att möta de människorna igen. Annars vore ödet grymt.

En rolig sak var dock att en man vände sig om och kollade på mig och min mamma så att han gick in i ett byggnadshinder.

Över 30 mail att svara på... Varav ett var ett frieri. (säg inget till far och mor min!) ><