Ursäkta mina fötter

Är nu i Uppsala. Frukost? Mjölkchoklad med grädde, marscmallows (stavning åt skogen...) rysk choklad och kakao.
Läktaren var nästan fullsatt och strålkastarljuset var på. Det var bara sekunder innan det skulle sätta igång. Och min sittplats var på andra sidan. Så jag trängde mig förbi en grupp småtjejer längst fram och *plush*. Mina sockar var alldeles blöta och talarnas vatten rann ut över mattan och sladdarna. Jag kan verkligen inte ta mig fram utan att vara klumpig. Gick ner på alla fyra inför hela publiken och försökte reparera skadan.
Och på grund av en god gärning hamnade jag på fel sida av publiken igen. Denna gången tog jag mig till andra sidan mellan stolarna och deras ben. Lär sig av sina misstag.
Var på en maskerad. Försökte föreställa en grekisk gudinna. Nån slängde mig ett ninjasvärd i sista sekunden innan fotot så det blev lite random. ..


Kommentarer
Justina

Stackare! Jag lider verkligen med dig, för att jag envisas med att göra samma saker hela tiden. Justina klumpen, känner jag mig som.:P



Vackra du! Vilken fin bild!:)

Kram

2009-11-02 @ 17:25:25
URL: http://justineeiscalling.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En liten hemlighet

Alla har vi våra, stora och små. Och vissa blir av med dem genom att plocka fram dem i det fria.

RSS 2.0