Va? Var det min kropp?
Hej! Förlåt att det dröjt lite. Nej nej... Jag tar tillbaks det där. Jag låter som en fengshuiare och måste sluta att säga förlåt i var och varannan mening. Det innebär dock inte att jag inte ska sluta att säga ursäkta när jag välter folk på stan utan förlåt. Krångligt? Tycker jag med.
Då var man 18! Har nyss brutit det största löftet jag gav mig själv som liten (utöver att aldrig klippa av håret) att aldrig bli vuxen. Men men, man gör det bästa av situationen. Känner mig fortfarande som 7 ibland.
Intet ont anande låg jag och vilade. Så kom min mamma intrippandes och strödde röda rosenblad över min säng och försvann sedan. O.O Uhm... Kändes som en läskig uråldrig ritual, mor-dotter-thingie. I don't even wanna know...
Jag stod och snackade inför hela klassen på engelskan om nationalsånger för ett tag sen. Så tittar jag ner på mina ben. Ena foten vilar på det andra benets vad och pekar rätt ut i 90 grader. Ni vet, som en pelikan. Jag måste bli mer kroppsmedveten. Något mer som tyder på det är att jag ska ha varit nära att spetsa nåns öga med min näsa idag påstås det.
Fick en ny medecintvål från doktorn (u know who) igen. Den fick mig att se ut som en skäggig tonåring med vita dun över nedre delen av ansiktet! Fasa dock inte för Basiron ty jag är bättre nu ;-) <reklam.paus.slut.>
