Oj nu var det länge sedan! Har helt enkelt inte haft tid att skriva och för det så ber jag det djupaste om ursäkt och ska se ifall jag kan gottgöra det idag. Därför kommer detta inlägg förmodligen bli lite längre... Vi får se.

Nedtrappningen i skolan var som ett enda emotionellt klimax. Wow. Jag säger inget mer om det.

De upptäckte ju en systa i min käke när jag röntgades i Halland. Cysta? Vet inte riktigt hur det stavas. Eller helt hundra på vad det är. Cancer är en sorts cystor i alla fall. Visdomstanden hade tryckts nedåt istället och skelettet frätts bort från hörntanden upp till örat ungefär och ersätts av denna cysta. Låter läskigt? - Det var det.

   På min skolavslutningsdag så tog jag en stark tablett som de gett mig på narkosavdelningen på östrasjukhuset som tydligen skulle göra mig "lugn" och fick sätta på mig ett slags vitt linne varefter jag lades på en bädd.

   Kirurgen kom ut, klappade mig på huvudet och skrattade åt mig med kommentaren att "de har gett dig nått".( Altså var jag förmodligen mer borta än vad jag trodde. Tog några bilder på mig själv inne på toaletten och de är bara ytterliggare stödjande bevis till att den där tablett inte ska underskattas.) Sedan tillade han, när jag låg där minuter innan de skulle skära upp mig, att det kunde hända att jag förlorar kännsel i läpparna permanent. Jag är en tonårstjej, hur skulle du ha reagerat? "Vi är för unga för att dö!" skrek mina läppar och jag började genast ångra alla de pussar jag aldrig pussat.

   De rullade in mig i ett rum fullt med aparater och verktyg (läskigt! >< Skulle flippat om jag inte vore så underligt glad). En mask sattes över min mun och en vänlig kvinna frågade om jag kände mig sömnig varpå jag svarade "nepp". "God natt" viskade hon och sedan minns jag inget mer.

Någon stod ovanför mig, smekte mig och petade mig på näsan. Jag slog upp ögonen lite omtöcknad och där stod kirurgen. "Känner du dina läppar"? Jag kände efter lite försiktigt och vilken glädje, de var fortfarande där! Jag minns inte så mycket mer om vad han sa sen.

   Slangen satt fortfarande i min arm och på en skärm bakom mig visades mina hjärtslag och syrehalt i blodet skulle jag tro. Detta var såå som på film, tänkte min lilla drogade hjärna. Män i kirurgkläder gick förbi och log mot mig varav en utav dem såg exakt ut som en grabb jag varit förälskad i. Ytters surealistiskt och dessutom kunde kunde jag inte prata.

De gav mig yogurt och på något magiskt vis så förstod sköterskan alla mina stönanden och försök till ordformuleringar kombinerat med gester.

   Detta gick ju bra, inte så värst ont som de hade sagt att jag skulle ha. Sedan droppade blod ur min mun. Droppar blev till ett ymnigt flöde och när pappren jag höll i dränktes blev jag lite smått panikslagen och sköterskan hämtade underliga påsar som var avlånga med en plastring längst upp och även de fylldes så att de fick hämta nya gång på gång. Jag kände mig jätte jobbig. Satt där så länge med min mun som sprutade blod och spottade köttslamsor. Stackare som låg i bäddarna bredvid kunde inte ha fått ett lika trevligt uppvaknande som mig.

   Och nu började smärtan att smyga sig på mig. De gav mig en liten, liten, vit tablett, en massa påsar och skickade hem mig. Jag hann inte lämna salen för uppvak innan jag lutade mig mot en resceptionsdisk och hasade ner på golvet. Den lilla rackaren var stark! Mamma och en sköterska lyfte upp mig och väl ute i korridor på egna ben svimmade jag och landade i en graciös hög på golvet.

De kommande dagarna växte min kind till en grotesk storlek och blev gul. Mitt huvud var seriöst tyngre på en sidan. Dagen för avresan mot israel med skolkamrater närmade sig och jag var fast besluten för att åka med. Fast jag kunde inte gapa, tugga eller tala tydligt så min kost bestod utav bebismat som fördes in i munnen på udden utav en kniv. Ok, en hel del chokladpudding också.

ISRAELRESA
Samma dag som för avresan fick jag höra att min polare stannade hemma för att han hade ont i magen. Och där for jag iväg med en nu ihålig käke, en mun med stygn, starka tabletter och en schal (ursäkta stavningen) över halva ansiktet. - Israel, here I come!

Jo jag blev tillfrågad i passkontrollen vad det var för fel på mig. Drog ner schalen och sluddrade "operachoon". De kunde ju knappast tro att jag hade fyllt munnen med knark som färgat av sig.

Det hände verkligen jätte mycket under min vistelse där med det späckade schemat vi hade och mina egna små tokiga inslag.

Vi besökte tusenåriga kyrkor och ruiner, gick i underjordiska tunnlar, vandrade i öken och badade i döda havet. Vårt andra boende var en kibbutz. Ett litet semesterparadis förtjänar de snarare att heta. Jag fick ett eget hus med 6 bäddar att dela med en annan tjej, 2 tv-aparater, ett par luftkonditioneringar med fjärr och allt några meter från det varma vattnet i den galleleiska sjön. Vi sprang ut i solnedgången och badade, inväntade mörkret, såg stjärnorna komma fram och städer glittra på andra sidan. Det fanns gratis choklad, bakverk och mat. Och en massa asiater. Jag trivdes som fisken i vattnet.

HISSOLYCKAN

Vårt första boende var ett höghus i Jerusalem. Jag bodde nästan högst upp (och utsikten var otrolig) så trapporna var inget realistiskt alternativ. Och jag har hissskräck. Hade hunnit åka ensam i en hiss ungefär två gånger innan resan, så jag var på bättringsvägen. Men inte länge till...
   Dag ett så då jag skulle stiga in i den lilla hissen för att åka ner. Därinne stod redan omkring 9 pers och trängdes och de försäkrade mig och två andra tjejer att vi lätt skulle få plats och att hissar klarar dubbel tyngd fast än att de aldrig skriver det. Jag, min dumma gås, och de andra knökade in oss och dörrarna gick igen.
   Det gick en liten stund och sen så kom ett stort "brak", det skakade och kändes som om vi slog i något i botten. Alla skrek. Det blev stilla. Hissen släppte, for ner och slog i igen och igen. Vi stod stilla på nytt. Ingen vågade röra sig och någon mumlade något om syret. Jag ångrade mig så djupt att jag steg på. Om jag inte hade gjort det... om jag bara inte hade gjort det. Jag har aldrig riktigt kännt att jag varit rädd för döden. Men det var att falla 12 våningar som skrämde mig. I en hiss. Min värsta mardrömm hade besannats. Jag tänkte mig hur vajrarna hade släppt en och en och att vi nu hängde högt upp i luften ovanför ett tomt chackt. Jag tittade upp på den katolska prästen bredvid mig och sa: "Vi kommer att klara det. Eller hur?" Men han svarade inte. Såg inte ens på mig. En klasskamrat till mig började att gråta och jag kramade om henne. Då jag kom på varför hon grät, - att vi alla förmodligen skulle dö, så brast jag också i gråt. En tjej bredvid omfamnade oss båda.

   Plötsligt rörde sig dörrarna och en kniv syntes i kanten och jag såg med överväldigande glädje på hur dörren bändes upp. Vi hade hamnat lägre än bottenvåningen och vi alla kunde komma ut. Jag förstor inte riktigt vad som hände och hur det kunde gått till men jag var så glad. Fast det syntes nog inte för jag bara grät och skaka. Kanske hade hissen inte årkat oss (med all trovärdighet!), fallit snabbt och tre nödbromsar satts in och att det var dem som vi kännt.

Min attityd gentemot hissar har därför inte förrändrats utan kvarstår, - de är läskiga helvetesmaskiner.

Fick dock en väldigt bra kontakt med hotellvärden. Han hjälpte mig med specialkosten och höll mig sällskap, men rynkade på näsan åt min bebismat. "What iiis thiiis?"

FÖLL NER I HELIG KÄLLA
Vi befann oss i Jeriko och vår bussschauför stopade mig vid dörren då jag tänkte stiga på och sa "five miniits, five miniits" och pekade på fläcktarna. Jahapp, måste altså uthärda ytterliggare fem minuter i hettan. Så jag gick bort genom en allé av palmer till en fontän med mosaik-inskriptioner framför. "Holy Spring". Prästen satt i solen på ett utav trappstegen och två andra pojkar var där, varutav en doppade fötterna i fontänen. Tja, varför inte, tänkte jag och följde hans exempel. Det porlade och skvätte härligt på kroppen när jag gick omkring däri. Men vipps så trampa jag ner i ett hål och plumsa i. Jag vände tillbaka till bussen våt upp till halsen. Knackade reseledaren på ryggen, "Jag är blöt". "Jaha", svara han. "Jag är blööt". Då kvickna han till, "va?". Jag pekade bort mot den heliga källan. Åh vad han skratt åt mig. Andra elever hämtade extrakläder och handduk till mig och bussen fick vänta medans jag bytte om.
Alltid ska det då hända någonting... 

JAG PÅ ARABISK MARKNAD
Jo man hör ju bara genom titeln att det bäddar för katastrof och fler än en.

Men jag har faktiskt nått att skylla på. Det vimlar av ficktjuvar och för att undvika bli bestulen på pengarna så gömde jag dem i min bh. Jag stod och prutade inne i ett stånd en grabb inte mycket äldre än jag själv och priset fastställdes mitt emellan våra åldrar. När han var bortvänd passade jag på att plocka upp mina pengar, men när jag tittade upp vände han sig om och spärrade upp ögonen. "Did you just.. did you..?" Oh-oh... Han brast ut i ett enormt leende och började tjuta på arabiska och fler unga män rusade in i ståndet och ville hälsa på mig. "I knew a girl who had her money there too.." sa grabben som sålde till mig  (strippa? =O). "I..I didn't want them to get stolen so I..I.försökte jag försvara mig. " Do you have more money?" frågade han lyckligt och sträckte sig efter mig. Jag sprang därifrån.

Basarområdet var stort och lätt att tappa bort sig i. Det var trånga, branta gränder kantade utav stånd och deras passionerade, mörkbuskiga köpmän. Man behövde gå i grupp och det var jag tacksam för. Älskade vimlet, färgerna och doften från kryddorna, men kunde bli smått påfrestande med försäljarna. En pojke gick fram till mig och försökte sälja sina örhängen men jag ville inte ha och var irriterad över att behöva lämna gruppen. "What do you want then?" "Uhm..." tänkte jag "a box". "what kind of box" frågade pojken. "...for a corps". Jag var knappast allvarlig och han kunde lika gärna ha tolkat det som ett hot, men nej, nej han sa bara "ok" och drog iväg med mig. "no!..no! I was just kidding, kidding!". Vi stannade framför... ett underbart inrett rum med mörka utsirade trämöbler, röd persisk matta och en massa lycktor i taket. Jag steg in liksom i trans och bemöttes av en säljare som tog över efter pojken. Barn sprang omkring därinne och en lite yngre satt uppkurad på toppen av en trappa. Genast på bättre humör frågade jag "Are these you kids?" Han rodnade och svarade "no,no. I'm not married. .... Are... you?" Åh nej. Han tog det som en flirt ><. Hade jag varit smart då hade jag låtsats vara gift. Men inte så snabbtänkt som jag är så svarade jag sanningsenligt. Han bad mig att slå mig ner och vi fastnade snabbt i ett samtal. Det avslutades med att han sa att han vill träffa mig igen halv tio, ge mig en gåva, ta en kaffe och inte ligga med mig. Jag skynda mig därifrån och börja leta efter gruppen som jag gick dit med.
   "Swedish?" frågade jag försäljarna när jag sprang längs gatorna och de pekade åt ett håll och jag hamnade längre och längre bort. De vissla och ropade saker som "run girl!" och "nice ass!" Stötte på en grupp unga killar som följde efter mig och sa en massa saker på arabiska och det lilla på engelska var inte så trevligt. Jag lyckades springa ifrån dem och stannade tillslut då jag märkte att det inte fanns en chans att min grupp hade hunnit så långt. Och ett annat faktum, - Jag var vilsen. Det var ingen idé att fråga försäljarna, allt de brydde sig om var att tjäna pengar, de viste säkert inte ens vart svenskarna var. Frågade en turistgrupp som visade sig vara fransoser och när inte de heller hade sett skymten utav dem bröt jag pinsamt nog ihop och börja gråta. "oooh non non ne pleurez pas!" sa de franska tanterna och kramade om mig. De, tillsammans med en präst och en arab var det gänget som bestämde sig för att hjälpa mig. Vi fann tillslut min grupp och fransoserna ropa "aah tes amis, reuni!" och var lika lyckliga som mig.
Så, vad har jag lärt mig utav detta? Lyssna inte på främmande pojkar, hur fina rum de än har, jag bör ledas i koppel eller åtminstone ha pgs-sändare och att jag kan babbla franska gråtandes. (vilket faktiskt känns mer kännslosamt och vackert)

JAG PÅ RESTAURANG
Gick inte heller så bra. Fick ont i käken så jag tog en utav de där pytte pytte små vita pillren de gav mig på sjukhuset och svimma. 

JAG I ISRAELISK SÄKERHETSKONTROLL
I min väska på hemvägen hade jag 2 knivar, kryddor i påse som inte dofta kryddor utan likna  knark, en flaska med dödahavetlera, terroristkläder (så att man kan leka och klä ut sig hemma) och stenar/jord ifrån arkeologiska, heliga platser. Jag skulle sååå åka fast, tänkte jag i kön. Kanske lika tur att mannen på marknaden inte ville sälja den där piskan till mig. Efter att allt mitt bagage röntgats stod jag där vid disken och hon bakom spände blicken i mig. Åh nu kommer det. "Is it... a bottle that you have in you bag?"  Jag blev helt ställt. "Eh... yes, it's water". 

 FLYGRESAN
Gick ju bra för min del, jag älskar att flyga. Men när vi skulle gå ner för landning och alla satt fastspända så såg jag hur min kompis i sätet på andra sidan mittgången blev aldeles vit i ansiktet. Sedan började han skaka och vrida sig krampaktigt för att slutligen vara helt stilla, huvudet hängandes med tomt stirrande blick. Jag blev hysterisk och börja ropa hans namn. Hade han satt i halsen och kvävts? Var han död? Han såg död ut. Varför gjorde de inget? Jag ville upp men kunde inte. Han var död! Aaa! Flickan bredvid mig försökte lugna ner mig, klappa mig och höll om. En sjukvårdare kom och han kvicknade till igen. Först efter en sådan händelse förstår man vad ens vänner egentligen betyder för en. Men han var inte den ende. En tjej fick extrema magsmärtor som tarmvred och en annan var så paralyserad av skräck att hon var okontaktbar vid resans slut och fick tas ut i rullstol. Jag hamnade med hennes väska och fick springa tillbaka och visa upp hennes pass i kontrollen. Det var altså lite utav en pers för vissa. 

Resan var kul och verkligen givande. Kan starkt rekomendera den inför nästa år. Min kompis med magont missade nått. 

HEMMA IGEN OCH TILLBAKA TILL VARDAGEN.... vilket inte behöver innebära lugn och ro
 Efter att ha låtit väskorna stå framme i några dagar tog jag mig i kragen, samlade orken och packade upp dem. Testade att smeta ner ansiktet med dödahavslera a.k.a mask. DVD'n i mina föräldrars rum ville inte sätta igång så jag gick bakom den för att kolla in hur sladdarna satt. Då rakade leran i mitt ansikte hamna på det beiga skynket mamma hängt upp bakom. Sprang och hämtade vatten för att tvätta bort, men spillde ut det över sladdarna och kontakterna. Bilden på TV'n blev blå. Jag hällde ut vattnet ur kontakterna och lämnade brottsplatsen.

ps. tv'n är ok idag

Var och bada och min bror orsakade att min bikini gled av. Pinsamt

Detta är något som jag skäms över nått så enormt. En skandal som gör mig värdig namnet Mrs Bean.
Satt ensam på bussen häromdagen där 4 säten sitter i en grupp. Då upptäckte jag den bruna klumpen under min sko. Försökte lite diskret torka av hundskiten mot en kant och tänkte att ingen förmodligen skulle komma åt och att de förmodligen rengör bussarna varenda kväll och att ingen förmodligen skulle märka.  Då kom en mamma och hennes dotter och den lilla flickan, kanske fem år, satte sig framför mig. Nej, nej nej >< Och hon gned benet i bajset. "Nej!" jag sträcker ut armen och försöker stoppa henne. Modern gav mig ett tacksamt leende, plockade fram ett papper ur sin väska och började rengöra både barnet och kanten. Hon verkade inte förstå vad det var och gav smutspappret till en man i närheten att slänga.