I mitt vinterparadis

Det är sportlov för mig så jag å lillsyrran hoppa in i grandparentsarnas bil och följde med till dalarna. Här är det nästan en halv meter djup snö <3, - 20 grader, mitt snor fryser till is liksom mitt hår som blir vitt och och även ögonfransarna är som nedsmetade med vit glittrande maskara. Irriterande? Underbart... Vi konkurerar snart ut ishäxan i Narnia.
  Jag hittade en stor hög med snö en bit ifrån stugan. Där har jag grävt ett hål. Som jag kunde gömma mig i. Ifall det kom någon. Som typ en varg eller nått.
  Sen så åkte jag skridskor på Siljan. Fast isen sprack.

Och jag hamnade på en pensionärsmiddag. Det fanns massor av dem och alla tyckte att jag å min lillasyster var en sensation och kvällens inofficiella underhållning. Det var bara för mig att leendes nicka och skaka hand. Ifall jag försökte säga något hörde de mig ändå inte. Och det var även här jag träffade flirten för detta lovet. - "Jag måste bara fråga de här söta damerna..." sade han samtidigt som han smekte min rygg. Huu ><'. Kan folk i hans ålder göra sånt? Hans fru borde se till att han inte fick i sig för mycket dricka... Och på tal om det. Jag kom faktiskt på i tid att det smartaste nog inte vore att dricka sig full på läsk på en pensionärssammankomst. ^^ Duktig kicka . Musiken lät som psalmer/segertoner fast med mer provokativa texter, som ex svarte rudolf (och detta är minsann inte rudolf med röda mulen som jag först trodde, utan en gammal man som drömmer om brunbrända flickben vid medelhavskusten.) Kvällens samtalsämnen: lata barnabarn och dålig modern musik. När vi sade hejdå för kvällen kunde jag inte låta bli att tänka på att det kanske var sista gången jag såg dem för att de kunde dö. Jag är så makaber...
  Men vi hade dansat och sjungit tillsammans, och jag gillar dem! Hoppas många finns kvar nästa år.

Jag stod och tittade på prislistan med snowboarden under armen. Lärare 1 timme 350 kr. Är dom riktigt kloka?! Snål som jag är begav jag mig ut i backen utan tidigare erfarenhet helt på egen hand. Har hört om en kille som var självlärd... så det kan ju inte vara så svårt. Och går det dåligt är det ju bara att se liten, övergiven, ensam och hjälplös ut så kommer nog någon. Det tog några minuter innan en jag fick en självanmäld lärare ^^.


Kommentarer
Rolf

Obeskrivligt

2009-02-13 @ 20:01:48


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En liten hemlighet

Alla har vi våra, stora och små. Och vissa blir av med dem genom att plocka fram dem i det fria.

RSS 2.0