Käre läsare, idag har jag lämnat jag av barnen på dagis efter en skön sovmorgon, handlat mat och mitt mejl började med "käre förälder". Jag måste seriöst se till att de fåt rätt adress...
   Lyckades sno ihop lite chokladbollar (only pour moi) samtidigt som jag stekte korv tro det eller ej. Mycket skillat! Ingen katastrof inträffade, nockade bara mig själv i fläckten.
   (Lillan på väg till dagis) - Sk-ska du hem nuu?
- Nej, nu ska jag till skolan, och träffa Marcus och Gustav.
- Är de snälla mot diig?
- Ehm................. aa.
- Va bra. För för jag gillar inte människor som är dumma mot andra människor.
   ( När jag kamma hennes hår) - Kan du sminka miiig?
- Nej, du behöver inte.
- Men jag har prickar! En häär och en häär (benet).
- Men du behöver inte se perfekt ut. Jag däremot behöver sminka mig.
- Varför måste du se perfekt ut? (Hon kan verkligen få en att tänka till ibland)
   Sen började skolan och mitt vanliga tonårsliv var tillbaka.  

En Kompis hitta en telefon i korridoren som var i kontakt med porthögtalaren. Så jag kilade ner till gatan för att se ifall den fungerade. Det va tyst en stund men plötsligt kom värsta orch rösten och jag spratt till och börja fnittra hysteriskt och så kom det andra som skulle genom dörren och den där rösten bara fortsatte. Skoj

Nu låtsas vi att jag är mannen som jobbar i bamba: En kille kommer bort från toaletten och jag går in där. Hamnar då öga mot öga med en tjej som står och dricker, helt röd i ansiktet.

   Detta är ett utmärkt exempel på att man inte ska tro sina ögon, för saker är kanske inte som de verkar.

   För detta var vad som hände faktiskt:
Jag gick på toan utanför lärarrummen för att dricka men blev instängd av Gustav. Kunde inte komma ut hur mycket jag än ansträngde mig. Efter en stund kom mannen som jobbade i bamba in. "Oj" sa han jätte förvånat. "Oj" sa jag jätte generad. 
   Varför ska allt jämnt hända på toan?? Leave me alone!

Efter skolan fick jag höra om jätte billig läsk så jag for bort åt chotaheiti. Då visade det sig att erbjudandet inte gällde längre. Hur som helst, jag fick tillslut ändå mina två kapsyler (ni i uppsalla know what I mean ;-) )

Jag är nästan inne på msn hela tiden. Har ni tänkt på hur nördigt det egentligen borde verka? Alla måste seriöst tro att jag är nån slags datanörd som sitter och spelar onlinespel 24-7. Blogga räknas faktiskt inte tycker jag... Därför står det jämnt: "inte vid datorn". Smart va? Godtagbart databeteende.


Har kommit på mig själv med att ha gått och tänkt i mattetermer hela dagen. En massa kluriga problem, omvandlingar och absurda saker. Som ex: om man hade ett helt rum med puss-cash. Hur många pussar skulle det då bli? Möjligt att få alla under en livstid? Hur många pussar skulle man då få i minuten, och med tanke på mitt puss-lösa liv hittills så hur mycket skulle det bli per sekund ifall jag försökte kompensera? Vilket massa pussande... Jag skulle bli rätt så våt.

 Vi är rätt så lika varandra. Vi och det motsatta könet. Det är egentligen inte så mycket som skiljer oss åt? Ja man borde ju kunna vara naturlig. Och jag är ju inte det minsta intresserad. Inte på jakt efter pojkvän just nu. Allt detta intalade jag mig själv gång på gång när jag stod i matkön på ICA idag.

   Men när jag väl stod där framme, och han med sitt wooonderfulla mangahår hälsade på mig, svek min röst mig, och upp ur min strupe kom definitivt den ljusaste tonen hittills den här månaden.

Märkte nyss på toan att jag satt på mig ett av de paren trosor som råttan vart på så att det gnagda hålet ligger på preciiiis rätt ställe. Tur att strumpbyxorna är ogenomskinliga just där!

Satt och lyssna på en lång radda från Marcus om hur patetiskt det är med människor som gillar lite ditt och datt utan egentligen musiksmak och gillar radiopop och går hem och laddar ner en här och en där utan att egentligen vara nått fan av artisten. Jag sitter just nu och lyssnar på min nya pop från rix fm som jag skaffat.

Har haft en otäck känsla av att jag vart iakttagen idag. Ta till exempel kvinna bredvid mig, en meter ifrån på bänken. Hon satt med sitt ansikte vänt mot mig och stirra in i mina ögon. Varje gång jag kikade dit var hennes hökögon på mig. Och de stannade inte vid mitt ansikte. De sökte sig ned hela vägen till mina fötter och sen upp igen och in i mina ögon. Sen satt hon och glodde på min väska. Nej, nej, jag stirra faktiskt inte på henne! Jag kikade bara på henne ibland helt naturligt för att se ifall hon slutat. När man möter en främlings blick så brukar båda parter snabbt vika bort. Men nej nej hon skämdes minsann inte för att stirra. Lite obekvämt... Jo nu kan man ju fråga sig vad jag i hela friden hade på mig? En svart enkel klänning och svarta sandaler. Inte alltför utmärkande enligt mig...

Mm, den här musiken var väldigt bra!

                                                   

Skulle just ta ut en pizza ur ugnen. Men de där ugnslapparna var inte tillräckligt för att hålla mina händer borta från plåten. Har tre streck i handflatan. Lite lila och går liksom in i huden. Coolt