Ja... ni fattar. Jag gjorde det såklart inte med flit! Men det blir värre om man vet om bakgrunden.
        Det började igårkväll när jag varit på skoland hela dagen, var jätte trött och behövde en tillflykt från allt. Så jag smet in i biblioteket. Där stod vaktmästarn och borra i väggen.
- Oj då...
- Öh... man får inte vara här eller? Är det ok... om jag sitter här?  
Han fundera några sekunder.
- Ok. Men släck efter dig när du går.
Jag nickade.
         Då jag behövde kila iväg släckte jag, tog alla mina saker och stack mot utgången. Vaktmästarn hade samtidigt blivit klar och vi gick tillsammans mot utgången där han svände av in mot skolan igen. Men på spårvagnen fick jag ett samtal hemifrån att jag ska stanna på skolan, så det var bara att vända om igen...  Jag satte mig i den tomma bildsalen och började på mitt arbete. Då kommer vaktmästarn in pratandes i sin mobil.
- Oj...då...
Han såg väldigt förbryllad ut.
- Ehm... jag ska bara skriva en mening till!
- Ingen fara, ta den tid du behöver. Bara.... släck ljuset innan du går.

Han måste tro att jag har seriösa problem, nån slags mani som gör att jag måste få andra att tro att jag lämnar skolan och sedan smyger dit igen när ingen ser på och gömmer mig nånstans. Kanske rentav kurar ihop i ett hörn och sover över natten som en annan uteliggare. "Stackars flicka... Och sedan för att visa sin tacksamhet möter hon mig i matsalen med att diskret smeka min hand." Pyttsan! Han kan ju för all sin dar anmäla mig för sexualla trackaserier!


Två minuter tidigare skulle jag genom en dörr. Varför kan jag inte gå normalt genom en port??? Det är en retangulär öppning. Ut till ett annat rum. Inte en avsatts mot en avgrund. 
    Dörren öppnas samtidigt från andra sidan och jag krockar med ett gäng äldre killar. Jag drar häftigt efter andan och spärrar skräckslaget upp ögonen. De börjar skratta och prata med mig. Men jag hör inget. Helt paralyserad. Och röd. Går jag genom hopen mot matsalen där nya incidenter väntar mig...


Ni vet de där personerna som fångar ens  uppmärksamget och man kan bara inte rå för att man glor på dem. Inte särskilt snygga och attraktiva eller så. Man bara... kan inte slita ögonen ifrån dem. Så var det när jag mötte honom. En man i skinjacka i runt 30-års åldern på busshållplatsen. Jag fortsatte att stirra upp på honom när jag gick förbi och han märkte såklart och titta ned på lilla mig. Jag rusar generad bort en bit. Då lägger jag märket till en vän vid kuren. Jag ställer mig på tå och försöker möta hans blick. Ler, och vinkar lite lätt. Då ställer mannen i skinjacken sig framför min kompis och har tydligen trott att det var hans uppmärksamhet jag sökte. Jag vänder mig genast bort. Sedan ska han på samma buss som jag oxå. SUCK! Jag stirrar surt åt ett annat håll medans han står ovanför mig och bara flinar ner mot mig. Hela vägen hem.


Vi träffades igen den här veckan och jag reagera....och agera lika dant. Han måste tro att... Jag vill inte veta vad han tror.


Jag fyller för resten år om en vecka. 15 mars. Då vill jag ha en kram, massor av kramar och pussar och massage. =) massage ljuvlig massage. Och choklad! ljuvlig, knaprig som smälter på tungan. Och mandel. mm söt och go. Sen vill jag... hm... göra nått skoj. urflippat som anstår en nybliven 17 åring. Visserligen har jag redan kallat mig 17 det senaste halvåret. Men nu är det rätt enligt papper ^^