Vi for till vår kära huvudstad, jag min syster å mamma. Först nu har det slagit mig hur stort det egentligen är. Och vackert! Fast det viste jag ju redan. Men den här gången bodde vi i en lyxig svit, en takvåning med vacker utsikt. (inte vi som betala, yey! utan det var på hotelets viktigaste kunds platinakort... Mammor kan ibland ha underbara kontakter) Gick till deras spa, helt ensamma, härlig pool. Och sängen! Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig bara för att få en sådan! Den var stor och mjuk och och häärlig och aldeles aldeles underbar. Vi gjorde nog rätt så mycket väsen av oss, sent  på kvällen. Syrran fick däremot såva på en ihopfällbar säng en bit bort. Men så plötsligt flög den övre delen av sängen upp och hon blev sittandes upprätt. Vi fnissa och försökte sedan sova igen. BOM! Syrran var borta. Sängen hade fält ihop sig helt och hållet med henne i den. åh vad jag tjöt av skratt! (hade hällt i mig läsk och de flesta vet nog vad det innebär) Det var mamma som återhämtade sig snabbast och lyckades dra ur henne. Åt glass i gamla stan, satt på fönsterkarm och en japan sprang fram och tog kort på oss, Lol.

Min bror e sjuk och kom just hem från sjukhuset. Hörde att han bara grät och grät och sedan spydde han tre gånger i en affär. Stackarn. Men när han var yngre råkade han ut för något värre i en butik. Råkade välta en hel garderob över sig och krossade en massa glas. Men senaste gången jag var på akuten gjorde jag nog den snyggaste enrén hittills. Jag kunde inte andas, hade kramper och ont i hjärtat. Så pappa bar in mig som en halvdöd jungfru och jag fick gå före alla i kön och andas i en sån där lustig mask. Annars så träffar nog doktorn mig oftare haltande för att jag gått fram för våldsamt på gympan. Inte lika graciöst...