Vi hade en fantasy-skattjakt för min lillasyster på hennes 5-årsdag.

(Jag)                           - Linnea, du får vara försiktig i den farliga skogen. Den är nämligen fylld av orgier!
(Mamma)                   - Hmfr... orcher.
(Störrelillasyrran)      - Arrg! I'm an oger!!

För övrigt blev den en succé...


Jag är väldigt besviken på min bikini. Den har svikit mig två gånger hittills den här sommaren och skulle inte ge den en till ärlig chans om det inte vore så att min urvuxna var borta och fasade över att bara använda underdel. Som idag till exempel. Jag sträckte mig efter en klippavsats och hävde mig upp. Klick sa det. Och svish med banden. Och mina händer ba swosh! Men jag tror inte att någon förutom syrran såg.

Men eremiten ska lämna sin håla! Mohahaha! (Blir lite excentrisk av att sitta instängd med för tjocka böcker en allt för lång tid). Men jag börjar vänja mig vid mänskliga varelser utöver mina dammråttor till mitt enda ensidiga sällskap och mina drömmar återvänder.
  För övrigt känns det som om jag väntar på något. Väntar och väntar. Nu! Nej... Jag vet inte. Men det som jag inte vet verkar aldrig dyka upp, altså så borda jag veta men jag vänder ut och in på min hjärna just nu så jag vet varken ut eller in, fast så egentligen så borde det ju vara tvärt om.
  Överarbetad hjärna luktar bränt men jag har nog inte insett tidigare hur slutkörd jag egentligen var av mitt icke-så-fokuserande-första-år-på-lm men kollar jag på betygen så verkar jag ha lyckats bedra dem allihop eller rent undermedvetet lyckats hålla min gamla goa pluggar-standarn från grundskolan. 
  Nu inser jag hur trött jag är. Har bara sovit och sovit och när jag inte sover så svimmar jag. Har svimmat lika mycket det här sommarlovet som allt som allt hittills i mitt korta men dock så relativt innehållsrika liv! Vilket är relativt lite... men relativt! (Nyss upptäckt hur moget ocxh användbart detta lilla utslitna ord är!)
   Men nu tror jag att jag är på gång igen! Hihi, inte på alla vis då. Skulle sett mammas avslappnade min när hon fick höra att jag inte hade nån grabb på gång. Som vanligt tänkte syrran min vara smart och inflika något till mitt försvar, "men varför är du så emot att hon har kille? Alla har ju det!" (bra talat, kunde bara ha skippat det i slutet, 1-0 till Jojjo) "För att hon inte ska slösa bort sitt liv!" (dåligt argument...)  "Och alla har inte pojkvänner, säg en vi känner." (uuusch där satt den)

   Men suck! Vi var till en skobutik ägd av en blond, blåögd turk med swimmingpool och mammas presentation av mig var: duktig flicka, alla mvg, inga killar inga fester. (Det är ju inget fel i sig men hon får det att låta som om jag är en väldigt sorglig liten varelse, och jag tittade inte upp på mannen och slapp nog se ett medlidsamt ansiktsuttryck.) Han gav mig iaf ett par skor för 99. Japp, han tyckte nog synd om mig. Dessvärre hade han inga turkiska söner han kunde erbjuda. (XD) Nu sitter jag här med blödande fötter pga de skorna. Han höll kanske med min mamma ändå.

   Där ser ni! Det blev ju inte så flummigt ändå, lyckades hålla fast i ankaret till jorden, på en lagom förstålig nivå för mundanes. (måste dra ned på den engelska fantasyläsningen)

Puss och kram för chokladballad!  Seriöst alltså.