Nej, nu kommer han förbi mig igen! Jag tittar bort åt ett annat håll, illröd i ansiktet påväg hit till datasalen. Ush det är den här datorn med ett tangentbord som ser ut att ha en krossad insekt mellan d och f. Jag trodde allt hade gått åt ett mer normalt håll. På så länge har inget dumt hänt. Vad naiv jag har varit. Ödet hade bara dragit sig tillbaka för att samla kraft till en riktig attack. Vet inte i vilken ände jag ska börja...

1)
Ok, det senaste. Väktmästaren. Ja samma som tidigare, han som hela tiden hittade mig i salar i skolan innan han skulle stänga på kvällen, han vars hand mötte min för ett ögonblick i matsalen. Han har förmodligen sett min rumpa. Kanske mer. Och jag brukar verkligen inte displaya min in public och finner sitationen ytters pinsam. OK, så här gick det till: Jag gick på toaletten på översta våningen och glaset där är bara melerat till hälften, för vem skulle liksom gå på taket på andra sidan lilla gatan. Om inte vaktmästaren som skottar snö. Och jag ser honom bakom min reflektion i spegeln ögonblicket efter att jag dragit upp mina byxor. Jag trycker mig snabbt mot väggen för att gömma mig från hans sikt.

2)
Igår blev jag nitade av en kompis mitt i en kram. På något vis lyckades han tjonga till mitt ansikte med sin överarm så att läppen trycktes in i tandställningen, började blöda och svullna upp.
(Ha inte dåligt samvete. Lite kul var det ju)

3)
I måndags var jag på sjukhuset igen. Och min intelligens är inte i fara tydligen. Yippi! Dock mitt mörkerseende. Det var för första gången en man och inte en av tjejerna som skulle ta proverna på mig den här gången (d.v.s. blodprov och graviditetstest. Det sistnämnda ytterst patetiskt men jag slipper inte runt det).
- He-ej... ehm, du förstår, jag är lite rä-ädd för sprutor.
- Jag kan se det... Men titta bara bort och tänk på något annat.
Han var väldigt snäll och lugnande. Men när det var klart tittade han på min arm och rynkade ögonbrynen.
- Oj. Vad är det? sade han men han satte snabbt på ett plåster i armvecket. 
Nu när jag har dragit bort det ser jag. Det ser ut som en vampyr har sugit blod. Två mörkröda fläckar och ett blåmärke.  
- Är du gravid? frågade han sedan.
- Nej.
- Då kan du gå...
- Bara sådär? Inget test?
Han skakade på huvudet.
Min systers förklaring till detta är att han inte var intresserad av urin. Han drack bara blod. Jag föredrar honom framför flickorna.



4)
Ni kanske har läst om tågen som blev fast i snökaoset i lördags? Det som tidningarna skriver mycket om. Gissa vart min otur förde mig.... Jo jag satt i ett av dem. De skev om ett tåg som stod still i 10 timmar. Min resa hem tog 19 timmar><.
   Varje halvtimma sköt de fram avgångstiden en halvtimma till. En mängd människor sprang fram till plattformen två gånger i timman men suckade varenda gång och gick besvikna därifrån. Tillslut slutade skärmen att fungera. Jag beskådade allt från en liten inglasad kur som skydd mot blåsten.
   Stationen var överbefolkad med oroliga människor och utanför gick snön över knäna. Kön till pressbyron hur lång som helst. Och toalett ur funktion. (Förstå min ångest kvinnor!) Det fanns ingen personal på stationen, utan de hade stängt av den avdelningen och ingen kom när man baknade på glaset. Jag hade dessutom hand om min lillasyster och hennes kompis.
   Ryckten gick om att tåget hade åkt från en annan stad och struntat i oss, att biltarfiken stod still utanför Göteborg och att busstrafiken var  intälld i västra götaland. Situationen såg hopplös ut.
   Efter tre timmar kom tåget och då var klockan nio. Men det skulle inte börja röra på sig ordentligt innan fyra på morgonen. Klaustrofobi säger jag bara. Det fanns en kvinna som arbetade på tåget som hade skaffat några påsar mat och portionerade ut åt de som behövde. Så de flesta höll sig ändå lugna. Men tåget var i ett risigt tillstånd. I en hytt var sätet bortslitet och snö och is täckte fönstrets insida. Vi förflytta oss till första klass för det var ingen som brydde sig om biljetter längre och personalen sa att det avr anarki. På tal om biljetter. Jag fick ta och torka mig på tågets toalett med en biobiljett till Wolfman.   



Börjar känna mig paranoid. Okey, det har jag kanske gjort hela tiden. Men nu känner jag mig seriöst förföljd. Vad har lyckan emot mig??