Nya lärare, nya klasskamrater. Och jag gör inte de bästa av intryck. Jag kommer för sent, min mobil ringer, glömmer böcker, slarvar bort meterial, tjuter, snubblar och bokstavligen trampar på mina klasskompisar. Nu får du ta dig i skinnet unga dam! Min inte helt eget fel. Vår EX-lärare ruvade på min och mina vänners matteböcker (en glömde sin, den andre hade slängt ut sin genom fönstret och min hade försvunnit spårlöst under mystiska förhållanden). Hur lyckades hon? (Och en lärare har nått fel på sina byxor så att grenen sitter helt fel och allt blir bara så.. FEL. Då menar jag verkligen irriterande så man inte kan sluta tänka på det. Hur ska jag då kunna lyssna på vad han säger? Det är som att ha madonna framför sig i sin strutbh från 80-talet.)
   Min lilla vän tappade ett ailien-ägg i sitt glas och jag matade den med fetaost och den ställdes som akvarium i matsalen.
   Mitt rum ser ut som Berlin efter andra världskriget. Mitt tuggummi är för hårt. Det känns som om min mobil vibrerar hela tiden i fickan men det gör den inte. Jag har förresten blivit medlem på youtube. Har inte hunnit operera min hand än.
Kraam
Ps, det ligger en choklad på mitt bort och jag har sett den där i flera dagar och det innebär att jag inte har ätit upp den än ^^ Jag håller kanske på att avvänjas?

Tja! Mamma tror jag kan ha fått aids. Men chansen är ju inte så stor.. Fast större än vanligt (hope not). Det var den där gycklarn på Gotland, jag glömde tydligen skriva det förut och de där snorvalparna på svartatåget. Under riddarturneringen tiggde han pussar hela tiden av publiken och jag skojjade bara när jag efteråt frågade min polare var den där pussgalnde gycklar höll hus. Men han stod där i närheten. Och folkmassan tryckte på så jag kom bara närmare och närmare. Min vän bad mig att göra det. *gulp*. Jag gör inte sånt... altså, pussar folk. Det är inte min grej... specielt inte främlingar, nej nej NEJ. Han stod där och sålde pussar till småungar. Jag stod framför honom. Och han gav mig sin kind. Sen tappa jag huvet och tänkte "vad kan det skada??" Så, jag gjorde det. Fast i sista sekund vände han munnen till och jag hann inte reagera. Aaaaaaaaaa!!! =O Det var min reaktion, fast jag skrek inte. Bara stod där och gapa och så ville han ha 5 spänn oxå. "Glöm det" sa jag och gick därifrån.

Annars är allt lite upp och ner, men det känns inte. Bara ibland. Snabbt och starkt, men sen är man själv starkare. Vilken kan diskuteras ifall det är bra eller dåligt. Nu pratar jag om kännslor och problem så misstolka inte... Nu går vi djupt, men jag vill inte fastna. Ni vet trailers för kommande biofilmer? När allt går fortare och fortare och i slutet är det bara en massa små frekvenser med explosioner, och slutligen en svart skärm med en texten "kommer snart på bio"? Så känns min omgivning just nu.

Jag har 4 skavsår och går som en halt (1 L till?)+ spetsen på min blyertspenna i handen. Och då menar jag verkligen iii handen. Imorn blir det 20 grader.
God natt

Kära blogg, åh vad jag har saknat dig! Jag... e. Du är en hemsida. Och du har fått mig beroende. Vart jag mig i världen vänder ligger mina tankar i dina händer och den ständiga längtan efter att få skriva ner alla hysterier jag är med om. Men nu när jag väl sitter här så... Det är som en överskattad förälskelse. Och jag själv känner mig rätt så tom och punklig och pricklig. Det måste vara sockret. Men vi gör såhär: Jag kommer tillbaka om en liten stund och försöker igen med lite högre blodsockerhallt i kroppen. Så får vi se hur snabbt det verkar också ;)

6 minuter senare...

Yiiha and I'm back in the game. Om du e lite nyfiken så kan du ju få veta att jag snodde ihop allt gott som jag kunde finna i kylskåpet, vilket var: mjölk, peachlight, vispad grädde, psraygrädde, glass plus extra socker. Fick frågan senast igår om jag över huvud taget tänkte på min vikt och mitt svar var näää... Och apropå igår. Det sägs ju att ens bröllopsdag ska vara den lyckligaste dagen i ens liv men där har jag en invändning  serru! Jag var på Liseberg och skulle åka uppsvinget, och när jag steg ut där på plattformen för att sätta mig i den där soffliknande saken så ser jag det. Det kryllar av asiater. Och jag... gulp... satt på kanten, omgiven av söta asiatpojkar med manga hår, glänsande svart och smala glada ögon. Vi flög upp i luften tillsammans. Jag och asiaterna. Världen blekna och det fanns bara vi. Sen slog skräcken mig... 
   Förresten, har någon utav er någonsin vaknat upp en morgon, tittat ner på bröstkorgen och bara: whoooooooo shit! Vart kom dom ifrån???  Det är en av de aha-upplevelser jag nyligen fått erfara och det kan endre bero på min nonchalans och brist på uppmärksamhet på mig själv eller det mer troliga argumentet att min kropp faktiskt har börjat ta åt sig alla den choklad jag äter. För övrigt är nog allt som vanligt, sådär lite småtråkigt (annars skulle jag ju inte passa på å blogga) som egentligen är en skam då göteborgsfesten e på gång, men det får jag ta igen ikväll.
  Jag tror mitt blogguppehåll startade i Dalarna så det är där min historia börjar igen. Det är rätt så lungt och folktomt där så vad kan hända? Jo känner ni mig rätt så går det... Jag beslöt mig för att bygga en stuga/koja i skogen och lyckades välja exakt den punkten i den stora skogen där 8 björnar håller till...
   Och jag skulle fika på en ö med min bror, men det visa sig att det var nån som gömde sig i buskarna så vi flydde skräckslagna därifrån, brollan trilla i vattnet och han bar sin jacka som byxor ( ett ben i varje ärm) och jag bar hans byxor som en mössa för att de skulle torka i vinden medans vi körde i cirklar..
   Vi skulle bowla jag å syskonen, å jag årka hålla upp klotet i 3 sekunder innan jag tappa det och jojjo slängde iväg sin mobil...
   Mitt hår var insmörjt i olivolja med inlagd mögelost vilket fick omgivningen och jag själv att vilja kräkas och mina morsa tvinga mig att gå ut på promenad med henne. Där ute stötte jag på de enda ungdommarna som fanns där, på moppar i led. Fast den flickan som visste vem jag var släpades själv på en liten fjantig sak efter tåget så vi såg på varandra i förståelse och var jämlikt förudmjukade. Jag gillar i alla fall att tänkta så...

Sedan bar det av åt Uppsala. Jag skulle bara shoppa lite, men det slutade med att jag även blev skjutsad på moppe över landsbyggden, badade och hamnade till slut på en fest. Jag älskar uppsala.... Hann även med lite rollspel (yey^^)

Öland. Lyckades pricka in de få dagar då vädret var uruselt. Men det ska ju inte hindra så jag traska ut i ösregnet och väl framme vid havet var jag våt in på bara kroppen. Stormen piskade upp havet och det var lika bra att hoppa i de enorma vågorna med allt på.

Gotland. Tro det eller ej, men jag lyckades ta mig dit tillslut! Vilken lycka... Utklädd (sjävklart) Gick ute på kvällen tillbax från en mysig stund i ruinen och råkade hamna på en helt fantastisk eldshow utan like. Jag går verkligen igång på allt sånt där och är på toppen av detta psykiskt en pyroman. Här svek min nya bikini mig också, fast det var vågornas fel och dessutom titta alla bort påstår de. Men på hemvägen till göteborg råkade vår skjuts köra lite fel och vi hamna i Skåne.